Football is larger than life.
Hello kära läsare och välkomna!
Detta är bloggen som ska hålla dig uppdaterad om det mesta inom fotboll, så skrota fotbollskanalen och alla andra sidor för det är här de händer! Årets PL (premier league) är så klart hyperintressant just nu med krig både i toppen och i botten och allt där emellan men dagens inlägg ska förstås handla om svenska landslaget som ju förstås är på tapeten så här dagen efter matchen.
Detta är bloggen som ska hålla dig uppdaterad om det mesta inom fotboll, så skrota fotbollskanalen och alla andra sidor för det är här de händer! Årets PL (premier league) är så klart hyperintressant just nu med krig både i toppen och i botten och allt där emellan men dagens inlägg ska förstås handla om svenska landslaget som ju förstås är på tapeten så här dagen efter matchen.
Självklart såg jag matchen och jag fick direkt känslan av att de gulblå anförda av Bajrami skulle få en komfortabel resa genom matchen. Så blev dock inte fallet. Svenskarna slog av på takten efter det Lustiga första målet och man bjöd in ett Moldavien när man egentligen inte ens skulle givit dom en chans att få titta på ett inbjudningskort, speciellt inte på Råsunda. Moldaverna var/är inte bra, men de är heller inte odugliga och slutar man pressa och släpper till den där extra metern som gör så stor skillnad i dagens fotboll så krävs det inte ett bättre lag för att ta sig tillbaka i en match där man inte såg ut att ha kommit närmre än spelartunneln inledningsvis. Nu ska jag inte vara den som är sån, till skillnad från många experter så tycker jag inte Sverige var bedrövligt och jag känner ingen rädsla för Moldavien borta, men jag tycker att vi kunde visat framfötterna mer. Tidigare ratade spelare som Kim Källström (Lyon), Sebastian Larsson (Birmingham) och Oscar Wendt (Köpenhamn) ska utan problem kunna slå sin moldavska (?) konkurrenter som nästan alla spelar i östeuropeiska lag, och då menar jag inte Shaktar, CSKA eller Zenit utan Kuban Krasnodar (Ryssland), Ceahlaul (Rumänien) och PFC Sevastopol (Ukraina)... bland annat. Ska inte "Champions League rutinerade" Wendt kunna forsa fram längs kanten mot dom här? Ska inte Källström kunna slå sina mackor från mittlinjen mot dom här?
Jag tycker bara det är synd att när Hamren ständigt pratar om attityd och inställning så får vi se relativt bleka insatser av våra svenska spelare. Borde inte Wendt, Källström och Larsson vara extra motiverade nu när de får chansen när Safari, Svensson och Toivonen alla sitter på läktaren? Detta är det som bekymrar mig, att det är just inställningen och kampviljan som saknas. Det kommer inte gå att åka till ett Finland med lillebrorkomplex och tro att man ska kunna vinna utan rätt inställning. Men segern var i alla fall kassaskåpssäker och jag blev i varje fall inte nervös vid 2-1, matchen var ju slut.
Till matchen mot Moldavien borta vill jag se Martin Olsson spela vänsterback! Den killen har inget fel på attityden utan han går in 100% hela tiden vilket på senaste tiden har gett honom en startplats i ett storsatsande Blackburn. Och till er som säger att han är för svag bakåt säger jag bara att det är MOLDAVIEN vi möter, inte Holland.
Som avsluting tycker jag att vi alla kan enas om att Zlatans kroppspråk inte var värdigt en kapten, han ska ju vara den som peppar och kämpar extra mycket när spelet ser knackigt ut. Och denna gången kan ingen skylla på att han var sliten. Nej som sagt matchen vanns och allt var väll godkänt men till nästa gång vill jag se kämpaglöd och vilja framförallt och jag vill se en Zlatan som LEDER sitt landslag till framgång.
/Jobbigjävel